FLYGOLYCKAN I SCALA Utdrag ur Angelo Tajanis barndomsminnen ”Busungen från Amalfi”

Jag gick i första klass på mellanstadiet och höll på göra läxorna efter mitt ofrivilliga bad. Klockan hade nyss slagit fyra på tisdagseftermiddagen när ett olycksbådande mullrande från ett flygplan som flög på extremt låg höjd fick mig att rusa ut på terrassen i huset i San Gennaro, nedanför Pontone berget. Det var en regnig dag och molnen gick mycket lågt. Jag minns att jag inte ens kunde urskilja Tabortornet som låg precis mittemot vårt hus vid stadens andra sluttning, så tjockt var molntäcket. Jag lyckades uppfatta ljudet från flygplanet som just då passerade ovanför mitt huvud och det var ett oregelbundet ljud, motorerna brummade stötvis för att sedan förlora rytmen och kraft. Trots att jag försökte att lokalisera flygplanet lyckades jag inte urskilja dess kontur idet täta molntäcket. Ändå kände jag att det inte kunde befinna sig särskilt högt upp eftersom motorbullret, som förstärktes av bergväggarna, hade blivit nästan öronbedövande.

Jag försökte uppmärksamma gamla moster Maria på dånet för hon var den personen som befann sig i hemma just i den stunden, men den goda gamla kvinnan var numera synnerligen lomhörd och sade att hon inte hörde något ljud.

Inte före än på kvällen, medan vi åt middag, vid 20-tiden, nåddes vi av nyheten om olyckan: ett flygplan, troligen just det som hade passerat ovanför mitt huvud några timmar tidigare, hade störtat bland bergen i Scala, inte lång från Santa Maria de’ Monti.

Nere i samhället, fick jag veta följande dag, hade man observerat ett intensiv farande fram och tillbaka av fordon som kom för att hämta upp karabinjärer och en läkare, som skulle försöka undsätta eventuella överläkare.

På morgonen, så fort jag kom ut på torget, mötte jag Buonaventura och Matteo och vi bestämde oss genast att skolka från skola för att istället inspektera olycksområdet. Vi kunde nämligen räkna med Buonaventuras goda lokalkännedom eftersom han varje år tillbringade största delen av sommaren i dessa områden. Vi klättrade uppför den ojämna trappan till byn Pontone för att sedan fortsätta ända fram till Minuto. Efter att ha gjort ett kort uppehåll och plockat några apelsiner i Buonaventuras familjen trädgård fortsatte vi i riktning Santa Maria de’ Monti, ett vanligt utflyktsmål för invånarna för kustområdena under annandag påsk och under de varma månaderna när de brukade söka sig upp för att få lite svalka.

Vi lyckades dock inte nå målet eftersom vi, på vägen strax efter Minuto, blev stoppade av en patrull karabinjärer.

Vi ändrade färdväg och gick till Scala. När vi på vägen stötte ihop med några bekanta till vår väns familj lyckades vi få veta att det fanns unga svenska officerare ombord på flygplanet och nästan alla hade dött, samt att det låg vrakdelar, personliga tillhörigeter och sönderslitna kroppsdelar utspridda över det otillgängliga området där flygplanet hade störtat.

De första som hade skyndat fram till olycksplatsen var fyra herdar från Scala som befann sig med sin boskap inte så långt ifrån. Det var de som slog larm och som gav den första hjälpen till de skadade samt inkvarterade de överlevande i en hydda. Två av dessa som fortfarande var i chocktillstånd hade bett om en cigarett och drack ett glas vin.

Resten är historia som nyligen har visats i svensk TV.