Det var Martin Luther som räddade den katolska kyrkan.
Intervju med Sebastiano Vassalli

02/01/2015.

En av de mest intressanta romanförfattarna och historikerna i Italien är Sebastiano Vassalli. Han har givit ut ett femtiotal böcker sedan början av 1960-talet men ingen av dem har översatts till svenska. Trots att ämnena verken behandlar borde vara intressanta även för en svensk publik. Jag träffade Vassalli under Festivalen för det italienska språket i världen som ägde rum i oktober.

Sebastiano Vassalli   foto: Gian-Luca Rossetti

Sebastiano Vassalli   foto: Gian-Luca Rossetti

Jag läste och analyserade dina böcker när jag, på 1970-talet, var student på universitet i Rom. Jag minns dina studier om det så kallade ”nya avantgardet”, studier som jag hört du ångrar nu.

- Nej inte riktigt, fast jag stannade inte där utan gick vidare. Den italienska litteraturen föddes ur avantgardet, från Dante till Dolce Stil Novo, ”den nya ljuva stilen.” Men Dante tröttnade på det och vi finner spår av detta även i den Gudomliga Komedin när poeten kritiserar en annan stor poet, Guido Cavalcanti, för sina estetiska och filosofiska ställningar.

Du har skrivit ett mycket stort antal intressanta böcker men ingen av dem blivit utgivna i Sverige. De som känner till den italienska litteraturen betraktar sannolikt detta som en skandal. Så, för att göra dig mer bekant till den svenska publiken skulle jag vilja börja med att tala om din senaste bok Terre selvagge, “ Vilda länder.” Boken handlar om bataljen mellan Cimbrernaoch teutonerna på ena sidan och romarna på den andra. Slaget ägde rum vid Campi Gaudi ( Raudiska fälten) året 101 före Kristus, en kamp som bl.a. den italienska målaren Tiepolo ville minnas i sitt verk La Battaglia di Vercelli (Slaget vid Vercelli ). Berätta lite mer om den här boken.

- Det handlar om en av den antika världen viktigaste händelserna, som dock helt glömts bort. Jag vet inte varför men det är som att det ligger en bannlysning över det hela. Det handlar om någonting, ett slag, som hade kunnat ändra den västerländska historien om sakerna hade gått annorlunda. Striden som drabbade den forna Rom åtminstone lika mycket som kriget mot Hannibal (det andra puniska kriget) som ägde rum 100 år tidigare. Hannibal var farlig därför att han var en strateg och en politiker. Han hade elefanterna, men man vinner inte ett krig med bara elefanterna.
Cimbrerna och teutonerna var militärt enormt mycket starkare än Hannibal. Romarna vann tack vare Gaius Marius som ansågs vara den rätte mannen att möta den nya och stora faran som hotade Rom. Marius fick med sig män även ur de lägsta klasserna och därigenom förvandlades krigshären från medborgerlig till en yrkeshär. Därefter slog han teutonerna vid Aquae Sextiae (Aix-en-Provence) 102 f.Kr. och Cimbrerna på Raudiska fälten vid Vercelli 101 f.Kr. Rom var nu räddat. Men sedan, kanske därför att Gaius var en folktribun och inte en patricier (adelsman), fick han ingen uppmärksamhet i Rom, tvärtom föll han så småningom i glömska.

Det som är viktigt att komma ihåg är att delar av dessa besegrade arméer kom från Skandinavien och därför också från Sverige. Det finns fortfarande ortnamn och språkliga kvarlevor av dessa invasioner i bergstrakterna kring Asiago.

Kärleken till dina hemtrakter nära Novara måste ha haft en stor betydelse i ditt liv.

-Jag vet inte, jag skrev böcker som handlar om Italien i sitt helhet. Men jag kunde inte avstå från att skriva om det som skedde utanför mitt fönster. Romanen La Chimera (Chimären) berättar om den tid när spanjorerna tog makten över Milanos Storhertigdöme, men boken handlar också om den politiska situationen i Rom. En annan historisk roman är Marco e Mattio (Marco och Mattio) och berättar om Venedigrepublikens dekadens och fall. Jag fortsatte med att berätta om andra städer som Florens i början på 1900-talet, och om maffian mellan 1800-1900 talen. Oc i en kommande bok skriver jag om Neapel. Jag kan därför säga att jag skrivit en historia över Italien.

Romanen La chimera har blivit en succé…

La battaglia di Vercelli av Tiepolo-Ja, den blev översatt till flera språk, bland annat till danska. Den handlar om perioden då inkvisitionen kommer tillbaka för en kort tid, därför att den riktiga inkvisitionen egentligen ägde rum under medeltiden. Med hjälp av Martin Luther och hans schism med den kristna kyrkan händer någonting som kan verka konstigt för många.

Det är tack vare Luther som Romskyrkan finner sig själv igen och förnyas. Utan Luther hade den fortsatt vara en strålande renässansmonarki men inte överlevt dekadensen. Det är i och med det Tridentinska kyrkomötet (1545-1563) som inkvisitionen kommer tillbaka, fast den här gången för bara några år. Därför att dessa bålen av häxor och oliktänkande var konstiga saker även för den där tiden. Jag menar att utan Martin Luther hade påvarna inte funnits.

Ärkebiskopen Antje Jackelén sade en gång att Luther hade räddat kristendomen...

-Jag tror faktiskt att hon sade någonting fantastiskt även om, tack vare Luther, har kristendomen åter blivit katolsk! Detta är någonting som ur ett historiskt perspektiv inte går att bestrida.

En fråga om en annan bok, en biografi över en italiensk poet Dino Campana, La notte della cometa, “Kometens natt”. Jag måste erkänna att Campana med sitt Canti Orfici “ Orfiska sånger” var, tillsammans kanske med Rimbaud och Lautrèamont, min ungdoms kokain. Kan du berätta om boken?

-Ja, jag älskar Dino Campana. Det är en kärlek till sin poesi men också en medkänsla över allt det som han, mot hans vilja, gick igenom. Och detta inte bara för att han blev instängd på ett mentalsjukhus, utan också därför att han inte var tokig. Hans familj ville inte ha honom, han var ett oönskat barn som utsattes för ett oerhört våld under hela sitt liv. Familjen byggde en bur av lögner omkring honom.

Det finns böcker skrivna av medlemmar i Campanas familj som berättar om hur han redan som femtonårig blev drabbad av “en andlig sjukdom”. Jag tror inte på andliga sjukdomar, jag vet att den mentala sjukdomen finns och har dunkla orsaker, men detta har ingenting med andligheten att göra.

Jag har forskat kring Campana och hans privata liv under många år. När han var 18 år, det vill säga tre år efter den “andliga sjukdomen,” tog Campana studenten, inte på sin lilla bys gymnasiet, utan på Liceo D'Azeglio i Turin, ett av Italiens mest krävande gymnasier. Strax efter väljer han studera som officer på militärskolan i Modena! Jag hittade dokument på statsarkivet i Florens.

Ja, nu hade han “konstiga” beteenden, men hur kunde en dåre klara en militär disciplin? Dino Campana var en stor poet som fick leva helvetet på jorden tack vare hans borgerliga och grymma familj!

Dino Campana och hans fästmö Sibilla Aleramo blev aldrig översatta till svenska...

Om Sibilla Aleramo har jag ingenting att säga men om Campana... vad ska jag säga, det är synd för svenskarna som missar en så betydande skald. Ja, det kanske är svårt att översätta hans musikalitet, men det är inte ett tillräckligt bra skäl. Campana finns på olika språk, inklusive tyska och tjeckiska!

Den sista frågan. Kan du berätta något om boken du håller på att skriva?

- Nej det ska jag inte göra. Den kommer att handla om Neapel. Sedan är jag italienare och därför vidskeplig, så måste du vänta på att boken har kommit ut.

 

Guido Zeccola